Jämlikhet – både mål och medel

ojamlikhet-skadarAv Hans Olof Johansson, medlem i Hjärta

Jämlikhet är ett mål i sig. Det är ett mål i sig att fördela samhällets vinster. Att samverka skapar ett mervärde som vi som enskilda individer inte hade kunnat skapa. Men jämlikhet är också ett medel för individen att utifrån ett samhälle med lika förutsättningar välja sin framtid och forma sin vardag på det sätt som passar de egna förutsättningarna och önskningarna bäst. Jämlikhet är motsatsen till det hierarkiska samhälle som är det borgerliga idealet.

1981 var Sverige som mest jämlikt. Det som mäts då är ekonomiska tillgångars fördelning i befolkningen. Den s.k. GINI-koefficienten graderas från 0 till 1 och där 0 innebär att löner och förmögenheter tillsammans är absolut jämnt fördelade i befolkningen. 1 innebär att 1 person har ett samhälles alla ekonomiska tillgångar.

Eftersom det som mäts är pengar så är det bara fullt ut användbart för att mäta just hur tillgången på pengar fördelar sig. Men om vi tittar på andra jämförelseobjekt som exempelvis livslängd, utbildning och hälsa så kan vi konstatera samband med andra förhållanden. Och detta är oerhört centralt – jämlikhet är inte bara ett mål i sig, jämlikhet ger också en lång rad andra effekter.

Sedan 1981 har utvecklingen i Sverige blivit att skillnaderna i ekonomiska resurser har ökat. Nio tiondelar av befolkningen har fått ökad ekonomisk standard medan den sista tiondelen med de lägsta ekonomiska tillgångarna står kvar på samma nivå som tidigare. De är pensionärer med de lägsta pensionerna, långtidssjukskrivna och arbetslösa. Det kan tyckas rimligt, om så många fått det bättre och några få inte fått det sämre. Men det faktum att jämlikheten minskar ger en lång rad negativa effekter. Ökad ekonomisk standard är nämligen inte lika viktigt som upplevelsen att ha samma förutsättningar som alla andra. Och fördelarna med jämlikhet går inte att mäta bara för individen, utan för alla i ett samhälle, för faktorer som minskad brottslighet och smittspridning eller ökad tillit.

Och i Sverige har ojämlikheten ökat dramatiskt. De ärvda förmögenheterna har fått en allt större betydelse för att den tiondel som har mest resurser dragit ifrån. Under de drygt 36 åren sedan 1981 har Sverige genomgått olika kriser, fastighetsbubbla, bankkris och ökad arbetslöshet. Villkoren för förmögenhetsfördelningen har i grunden förändrats. Förmögenhets- och gåvoskatten har avskaffats, likaså fastighetsskatten. Ett antal jobbskatteavdrag har införts som innebär att lön och uppskjuten lön, dvs pension, beskattas olika. Ersättningar från sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar betraktas som bidrag och inte som något som betalats med avdrag på löneutrymmet vid löneförhandlingar på arbetsmarknaden.

Om vi tittar historiskt på det som på borgerligt håll skälls för bidrag så var det gemensamma kassor som betalades med skattade medel av de arbetande.

Begravnings-, sjuk- och arbetslöshetskassor var från staten självständiga föreningar som förvaltades av fackföreningarna. Med stigande välstånd i samhället blev det önskvärt att de olika separata försäkringslösningarna byggdes in i ett system som omfattade alla och gav en social trygghet. Längst har den utvecklingen gått när det gäller sjukförsäkringen och det paradoxala är att de borgerliga är ivriga förespråkare av att även arbetslöshetsförsäkringen ska omvandlas från fackligt organiserade kassor till ett system under statlig kontroll.

På så sätt kan sambandet mellan de medel som avsätts vid löneförhandlingar och som sedan betalas ut som försäkringsersättningar göras diskutabelt. De borgerliga hävdar naturligtvis att det handlar om rättvisa men med historien i beaktande och deras ideologiska grundsyn så skymtar bockfoten fram i deras agerande. Det är oroväckande. Vi behöver mer jämlikhet och tillit för att bygga ett starkt samhälle, inte mindre.

Muslim och socialist?!

Många inom vänstern är kritiska till religion i allmänhet och islam i synnerhet. 

Samtidigt som exempelvis de demokratiska revolutionerna under den arabiska våren både startats och drivits av troende muslimer och undersökningar visat att muslimer i Sverige länge varit de rödas överlägset trognaste väljare. 

På socialistiskt forum arrangerar hjärta ett samtal om tro och politik, med troende muslimer som också är demokrater, socialister, feminister och politiskt progressiva. Hur går det ihop?

Vi återkommer med tid när det är spikat. Vi kommer också att finnas med en monter, som ni gärna får komma och hälsa på i!

Medlemsmöte – vad gör vi nu?

Möte med bland andra Erik Arroy-Thiam och Lawen Redar om varför det är läge att engagera sig i socialdemokraterna nu – när de för som sämst politik i flera av våra hjärtefrågor.

Temat är: ”vad gör vi nu”. Rent bokstavligt alltså! I tider när flera av oss blivit besvikna på både regeringen och vårt eget parti gäller det att hålla engagemanget för en bättre värld brinnande.

Därför har vi bjudit in två eldsjälar, socialdemokrater som står Hjärta nära och som noga tänkt igenom hur socialdemokraterna är en bra plattform för vår politiska vilja (trots allt) och varför såna som vi just nu är viktigare än på länge. 

Du behöver också komma för att vi ska kunna prata igenom det här!
När? 1 sep kl 18

Var? Sveavägen 68

Kan migration ställas mot bistånd?

En bild på panelen vid seminariet den 25 maj,

Magnus Walan, Diakonia, Kristina Ljungros, RFSU, Sara Lindblom, Rädda Barnen, Joe Frans, STS, Anders Österberg, (S), frågas ut av Ruben Wågman, Hjärta.

Den 25 maj ordnade Hjärta ett seminarium på temat Kan migration ställas mot bistånd?

Deltog gjorde representanter för Diakonia, RFSU, Rädda Barnen, STS och Socialdemokraternas riksdagsgrupp.

Efter det stora flyktingmottagandet i höstas har avräkningar från biståndsbudgeten blivit ett sätt att finansiera kostnaderna för mottagandet.

Under seminariet framfördes att det inneburit att många biståndsprojekt måst avbrytas. Det är i många fall långsiktiga satsningar som nu fått  avbrytas. När det gäller familjeplanering, preventivmedelsrådgivning och verksamheter som riktar sig till kvinnor är Sveriges bistånd många gånger den enda finansieringen. De projekten riskerar nu att kraftigt minskas och i vissa fall helt ställas in.

Joe Frans från STS förbundsstyrelse framförde att vårt land har resurser att bekosta både biståndet och flyktingmottagandet, vi har råd att vara trogna våra ideal om solidaritet och humanism. Anders Österberg från s-riksdagsgruppen lyfte förhållandet att skattesystemet efter alliansens skattesänkningar under deras åtta år i regeringsställning urholkats med resultat de gemensamma resurserna saknas även om det finns gott om pengar i samhället som helhet.

Avräkningarna från biståndsbudgeten har varit ett lätt sätt att få fram medel till flyktingmottagandet men Sveriges exempel riskerar att ha en signaleffekt gentemot andra givarländer. Sverige har varit och är ett föregångsland när det gäller biståndspolitik. I diskussionerna om bistånd kan och har Sveriges avräkningar där medel som avsetts för biståndsprojekt i utvecklingsländerna nu används för att täcka kostnader i Sverige bli argument för andra givarländer att själva avräkna biståndsmedel för inhemska kostnader. Signaleffekten av avräkningarna kan inte överskattas.

Att återställa 1 % målet för biståndet är en prioriterad uppgift för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet och ska inte ställas i motsättning mot en generös migrationspolitik. Den senaste utvecklingen som även socialdemokraterna bidragit till har dock inneburit åtstramningar både vad gäller biståndspolitiken och flyktingmottagandet. Det är alltid frestande att välja den lätta vägen men eftertanken borde säga attminskade kostnader idag riskerar att leda till större kostnader framöver. Sedan är det en sanning som tål att upprepas att snålheten kan bedra visheten.

Hjärta är en socialdemokratisk förening inom Socialdemokrater för Tro och Solidaritet som bl.a. prioriterar sociala och internationella frågor.

Hans Olof Johansson
Medlem, fd ordf, i Hjärta – Troende Socialdemokrater i Stockholm

Årsmöte idag!

  
Välkommen till Hjärta – Troende Socialdemokrater i Stockholms årsmöte! 
Eftermiddagen inleds med att författaren Björn Elmbrant föreläser kl 14.00 om sin superaktuella bok ”Innan mörkret faller: ska 30-talet hinna i kapp oss?” där han jämför hur Socialdemokraterna i Sverige respektive Tyskland agerade under 1930-talet. 
Därefter leder han en diskussion på temat om vi som parti är beredda att lära av hur tidigare socialdemokratiska partier agerat i historien, i en tid då den fascistiska rörelsen växer sig allt starkare i Sverige.
Kl 15.30 inleds Hjärtas årsmöte. Också dit är alla intresserade inbjudna! 
Var: Sveavägen 68
Välkomna! 
Bästa hälsningar,
Styrelsen Hjärta 
————————-

Mer om boken:
Tysklands väg mot nazismen var inte oundviklig, utan konsekvensen av en rad vägval den tidens tyska politiker ställdes inför. Den tyska demokratin havererade efter att den konservative presidenten utnämnde Adolf Hitler till rikskansler i ett misslyckat försök att neutralisera nazistpartiet, samtidigt som de tyska socialdemokraterna stod handfallna inför arbetslösheten. I Sverige drev socialdemokraterna vid samma tid igenom en krispolitik som lade grunden för folkhemmet, och demokratin räddades med ett nödrop.
Innan mörkret faller är ett historiskt reportage om åren i 1930-talets början då både Tysklands och Sveriges framtid avgjordes. Det är framför allt en närstudie i två socialdemokratiska partiers agerande det tyska och det svenska och en analys av vilken avgörande betydelse den ekonomiska politiken hade, och vilken central roll ekonomerna spelar för demokratins välmående.
Kampen mot fascismen vinner vi genom att bygga fungerande alternativ och formulera ett demokratiskt självförsvar för vår tid. Är vi beredda att verkligen lära av historien?
Anmäl dig gärna på Facebook.

Vänstern måste ha  svar på migrationsfrågorna

 
Vi socialister är förmätna nog att vilja något därför att idén är viljans drivkraft, och vi är djärva nog att önska förändringen därför att förändringen kan göra utopier till verklighet.” — Olof Palme

På socialistiskt forum nu på lördag den 28/11 arrangerar vi i hjärta ett seminarium på temat ”Solidaritet stärker samhället —hur gör vi Sverige till en fristad för de medmänniskor som flyr hit?

Inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt i världen. 2014 växte antalet väpnade konflikter med omfattande humanitärt lidande som följd.” ”Komplexa och utdragna väpnade konflikter kommer att fortsätta vara en utmaning de kommande åren. Antalet människor på flykt ökar och många utsätter sig for stora risker när de försöker ta sig i säkerhet. I Europa och Sverige ökar antalet asylsökande och många som kommer är traumatiserade av krig eller tortyr. I denna tid när vi behöver hitta gemensamma lösningar breder istället populismen ut sig. Socialdemokraterna vacklar och vänstern reagerar allt för ofta istället för att agera. Det vi behöver är kraftfulla frihetliga politiska vänsteralternativ och visioner.

Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm står fast övertygade om att vänsterns svar i det korta perspektivet bör handla om hur vi räddar liv. Räddar liv genom att på alla sätt mobilisera alla goda krafter i samhället. Svaret att vi inte klarar det får inte finnas, det handlar om människoliv, självklart ska det gå! 

Vänsterns svar i det längre perspektivet bör handla om hur vi fördelar om resurserna i samhället så att vi klarar av ett riktigt bra mottagande och integration under en lång tid utan att försämra för andra grupper. Vi saknar inte resurser men det är en utmaning att få dem dit de bäst behövs. Den för oss självklara utgångspunkten är att invandring är bra för Sverige.

Vi tror också att det finns mycket att lära av historien.

I detta seminarium vill vi ge utrymme för en diskussion om vad vänsterns svar på denna utmaning bör vara i det långa perspektivet.
Därför har vi bjudit in tre mycket kunniga personer på ämnet, en expert i Louise Dane och två visionära vänsterpolitiker i Ali Esbati och Ulf Bjereld och bett dem svara på frågorna:

Hur kan vi säkerställa en fristad där människorna som kommer kan bygga ett liv för sig och sin familj i fred och utveckling? Vad kan vi väcka från socialistiska rörelser i historien för att möta denna utmaning? Hur har Sveriges tidigare socialdemokratiska regeringar agerat? Hur har tidigare politiker hämtat kraft från folkrörelser och hur kan de göra det idag? Hur kan vi se till att så få människor som möjligt dör på vägen till Europa? Vilka effekter har de tillfälliga uppehållstillstånden, gränskontrollerna och den tilltagande islamofobin och rasismen på Sveriges långsiktiga förmåga att hantera denna utmaning? I debatten utmålas denna utmaning som ett hot mot välfärdssystemet, hur ser våra tre gäster på det?

Seminariet är upplagt så att de inleder med varsitt kort anförande och därefter följer en dialog mellan alla tre med Olea Huuska som moderator. Slutligen så har vi frågor från publiken och en summering av de viktigaste åtgärderna.

För en gemensam förståelse för en del av bakgrunden till flyktingsituationen just nu börjar seminariet med den 6 minuter långa filmen ”The European Refugee Crisis and Syria Explained”. 

Tid och plats: Lördagen den 28 november klockan 11, Socialistiskt forum, i Zeta-salen på ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm


Medverkande
: Louise Dane, doktorand i offentlig rätt på Stockholms universitet

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet samt förbundsordförande Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

Ali Esbati, riksdagsledamot, Vänsterpartiet

Moderator: Olea Huuska

Anmäl dig gärna på Facebook!

Seminarium om asylrätten i Sverige den 24 okt

panel2Tre seminarier och en politisk workshop om hur vi går vidare. För aktivister och politiskt aktiva som vill stärka asylrätten och hitta lösningar för människor på flykt.

Sara Elofsson, asylrättsjurist på Prio Advokatbyrå, inleder eftermiddagen med en överblick av sitt arbete med personliga berättelser från asylsökande hon företrätt för att visa människorna bakom siffrorna och för att ge en bild av hur asylrätten fungerar i praktiken.

Anita D’Orazio, asylrättsaktivist som arbetat för flyktingars rättigheter i otroliga 40 år, och med lag och praxis i 30 av dessa, ger ett historiskt perspektiv på frågan. Anita var bland annat med och startade den första vårdmottagningen för papperslösa och gömda flyktingar i Sverige på 90-talet och blev 2008 utsedd av tidningen Fokus till Årets svensk för sitt arbete för flyktingars rättigheter.

Tatjana Markus, asyl och migrationsrättsexpert som för närvarande arbetar på Migrationsverket redogör avslutningsvis för det aktuella läget i svensk flyktingpolitik och hur de system som finns inom EU fungerar – och inte fungerar.

Och med dessa tre experters föreläsningar i bagaget övergår vi till ett samtal och en workshop. Under ledning av Tanvir Mansur, bland annat krönikör i Metro som ofta skriver om mänskliga rättigheter, ska vi gemensamt utkristallisera konkreta förslag på vad vi kan göra nu, både praktiskt och politiskt att ta vidare i de olika sammanhang de deltagande verkar i.

Tid: 24 oktober kl. 13.30 – 16.30
Plats: Bagarmossens Folkets Hus (Lillåvägen, ta t-banan till Bagarmossen, ta höger förbi Coop och sedan höger igen)
Anmälan: Ej obligatoriskt, men avisera gärna här i eventet
Arr: Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm, Hjärta Sydöst, Tro & solidaritet Stockholm samt ABF.