Först som tragedi, sedan som fars

Varje dag föds nya, hjärtlösa försök hos högerextrema näthatare att avleda vår uppmärksamhet från tragedin i Norge genom skönmålningar och rökridåer. Det som började som tragedi riskerar att sluta som en fars.

Tidigt beklagade dessa cyniker dådet, men på helt andra grunder än de allmänmänskliga: de hade bara uteblivna valframgångar för SD för blicken. Man kunde kalla det politisk okänslighet, eller mänsklig omogenhet – i vilket fall har extremhögern i Sverige lärt sig att den kan komma undan med allt smutsigare retorik.

Dessa människor gör idag allt för att kväva berättigade frågor om terrordådet: Man försöker att lägga skulden på multikulturalismen, trivialisera Anders Behring Breiviks politiska agenda, eller klaga på att SD i vanlig ordning pekas ut som syndabockar. Dessa resonemang kokar alla ner till att det på något sätt ändå var muslimernas fel att en norrman massakrerade sossar på Utöya.

Dessa löst organiserade hatare gömmer sig bakom anonymiteten och försöker liksom SD att få sig själva att framstå som allmänhetens röst. Det gör man genom att genom att kalla islamofobi för ett retoriskt knep istället för en tusenårig våldstradition, och genom att utmåla resten av sina meningsmotståndare som ”politiskt korrekta”: Ett liktänkande kollektiv av förblindade ordvrängare och opportunister.

Det är mycket svårt att rå på en sådan argumentation utan att diskussionerna blir antingen evighetslånga eller obegripliga. Inför detta tillkortakommande frestas vi att avskriva dem som poänglösa. Vi devalverar dessa människor till nättroll, skriver ut dem ur historien. Det är vårt största misstag.

”Nättrollet” har därmed börjat få en egen verklighet. Liksom Ola Larsmo nyligen uppmärksammade i en artikel i DN (28/7) så går det inflation i glosorna på nätet, vilket förser hatet med nya målande beskrivningar att fästa sig vid. Man uppfinner tillsammans nya ord, nya verkligheter, nya sätt att hata på.

Ett sådant nättroll konfronterade nyligen sin verklighet med vår, med fruktansvärda följder. Frågan är om inte ännu en förlust står i begrepp att ske: Offrens mänskliga värdighet. En tragedi som berövas sin värdighet förvandlas ofrånkomligen till en fars, ett drama som i detta nu transponeras om i ett ideologiskt pådrivet glissando till en falskklingande parodi på sig själv, som gör skrattretande harlekiner av tragedins nyckelgestalter.

Vi är skyldiga terrorns offer att inte låta denna utveckling ha sin gång. Låt oss påbörja en diskussion om hur vi vill ha vårt Internet, och hur vi ska arbeta för att komma dit. En av filosofen Jacques Derridas viktigaste teser är att det talade ordet alltid har privilegierats över det skrivna i västerländskt tänkande. Det kunde förklara varför folk kommer undan med att skriva saker på Internet som aldrig hade tolererats om det hade uttalats högt i det offentliga rummet.

Olaga hot har blivit vardagsmat för alla som skriver om de ämnen som extremhögern ogillar. Låt oss minnas att ett hot alltid är ett hot, att fördomar som skrivs är lika illa som dem som uttalas, och att vi bär på ett ansvar också mot dem som står i begrepp att förledas av fundamentalismens förenklade världsbild, att alltid stå upp för ett tydligt, människovänligt och fredligt alternativ.

MATTIAS IRVING
Redaktör på Seglora Smedja
Medlem i Hjärta

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s